Som jag skrev så är märkessaker en ganska mäktig del i ridsporten. Man behöver inte alls ha märkessaker för att kunna delta i sporten. De flesta säger att de inte bryr sig om det, men hur är det egentligen?

Nästan 80% av alla ryttare har minst en märkespryl. Det kan vara allt från hjälmar till stigbyglar. Sadlar till pannband. Allt finns i märkesform och även fast de flesta inte bryr sig om någon har sju märkesprylar eller noll så förekommer det tyvärr en slags mobbning pga detta. 

Även fast ingen rätt ut kanske säger "Shit vad ful hjälm du har. Är den begagnad eller? Hahahah." så känner de allra flesta en press att man måste ha lika fina saker som alla andra. Detta förekommer också inom andra områden. Typ att man tycker att ens häst inte har tillräckligt mycket kapacitet och känner sig utanför. Men det är ju inte det ridsporten ska handla om. Det ska vara en sport som man ska kunna vara på sin egna nivå i utan att pressas. Man ska kunna rida på LD-nivå (eller inte alls för den delen) och ändå kunna ha kompisar som tävlar SM. 

Men åter till det här om märkessaker. Är det så konstigt att man har märkessaker? Jag menar, oftast så är de dyrare sakerna de som håller längre och är starkare, t.ex ridhjälmar. Vissa kanske tycker att det är värt att köpa en hjälm för några tusen om den skyddar skallen ordentligt. Mobbning förekommer tyvärr också åt diverse håll. Ryttare med färre märkessaker tycker att de med mycket dyra grejer är bortskämda snobbar, men så behöver det inte alls vara. 

Det jag försöker säga er är att man inte ska bry sig om märkesdilemmat. Var kompis med de du trivs med oavsett hur dyr häst eller saker hen har.